Maria Erika

Ibland kommer alla bra saker som på ett pärlband, och de blir bara fler och fler. Eller så har man bara fått upp ögonen så man uppskattar dem lite bättre. Så tycker jag att min helg har varit, bra saker på rad efter varandra.

Lördag blev en riktig familjedag med god middag och en fin kväll (förutom när jag fick frispel, men då sa Ingela att jag var hungrig och med mat i magen blev jag snäll igen, puh!). Jag och Gry var ute och körde bob när Pling var och handlade och sen gick vi in och tog en eftermiddagslur på soffan, Gry och jag. De är inte så dumma de där eftermiddagslurarna. Moster får slappa och Gry blir full av bus igen.  
    
  Pappa kom hem för ett par dagar sen från en riktig långtripp. Det är skönt att ha honom hemma igen och hinna ikapp lite på jobbet. Fast egentligen flyter det på ganska bra ändå, det finns ju allsköns trådlösa kommunikationsmöjligheter nu för tiden som faktiskt underlättar ibland. Inte för att jag är nåt teknikfreak, men ändå. På hemvägen passerade han Tyskland och jag passade på att sms:a en önskelista på lite flytande godis som han lyckades hitta och köpa med sig. Det blir mysigt till jul!

  Igår var det skyltsöndag och det hör ju bara till. Jag fick sällskap och vi traskade runt på julmarknaden, torget och förbi några skyltfönster. Dessutom blev det en spontanfika på konditoriet och det satt fint vill jag lova, rött te med skummad mjölk och lite sötsaker till det, mmm! Lite fina fynd blev det också på julmarknaden. En bit getost, ett par fina stickade vantar, lite grytunderlägg och några grövre nålar. Dessutom gjorde vi ett besök hos Anki som startat firma med kinesiologi och massage och sånt där. Jag har bokat tid där, så det blir spännande att se vad det kan ge.  

 Egentligen hade jag lust att ta mig iväg till kyrkan på morgonen också, men det blev liksom inte av. Det är så mysigt med alla julpsalmer och ljusen tända. Då knäckte jag ju den superfina idén när jag kom hem från skyltsöndagen att jag ju om jag skyndade mig kunde ta bilen och dra upp till Risbäck och vara med där på kvällen istället. Glad i hågen satte jag mig i bilen med talbok och humöret på topp. När jag kom upp i Risbäck var det tomt. Inget folk, kyrkan var mörk. Hoppsan! Läste visst fel i annonsen..... Jag tände ett ljus på mormors grav och tog mitt glada humör och talboken och körde hem igen. Lite snopet, men en fin tur ändå. Jag gillar ju att köra bil.

Dessutom har jag hunnit plocka fram stickningen och få lite blodad tand där igen. Jösses. Jag har ju så mycket att pyssla med, inte har jag tid att jobba!

När jag var i Berlin i somras så roade jag mig med att titta människor i ögonen när jag gick på stan. Till att börja med så kände jag mig nästan blyg själv och tordes nästan inte hålla kvar blicken, men det blev lättare allt eftersom. Jag vet inte hur många människor jag mötte, och av alla dessa var det en kvinna som också såg mig i ögonen. Härom dagen så kom jag ihåg den där händelsen. Ingen av de andra människorna mindes jag, men just denna enda kvinna finns kvar för min näthinna, för hon tittade tillbaka på mig och log och utan ord så blev det ändå ett möte.  

Det här är min senaste passion. Avocado och getost, vit caprin. Ojojoj! Det är mums och gärna tillsammans. Jag tänker på avocado som en småtöntig grönsak som var poppis som förrätt, en halv avocado med skagenröra eller nåt sånt där, och så inbillar jag mig att det andas åttiotal fastän jag egentligen inte riktigt vet. Men hur som helst så smakar det bra och just nu är jag inne i ett riktigt avocadostim :)

Getosten är härligt nog lokalproducerad och smakar ännu mycket bättre bara för det! Hurra för alla affärer som vågar ta in lokalproducerade produkter i sitt sortiment.


                            

Jag har konverterat från hundmänniska till kattmänniska.

Så.

Nu är det sagt. Pjuh!


Insikten kanske inte handlar om katter i sig, utan mer kanske om att det nog dröjer ett tag innan det landar någon ny skällande pälskamrat hos mig. Det handlar om att slita sig loss från invanda mönster och att våga se sig själv i nya sammanhang, och att ett beslut man fattat inte varar för evigt, man ändrar sig igen. Och framför allt att acceptera att passionen för hundar kan vara oförändrad, trots att man inte samlar hundar omkring sig. Kanske är det just det jag gör, just nu, som gör att jag blir en bättre hundförare den gång jag väl skaffar hund igen. 
Och till dess så glädjs jag åt mina kära katter när vi myser tillsammans under filten.

Jag har inte haft särskilt mycket funderingar under de två dagar jag har legat på soffan och varit förkyld, man orkar liksom inte. Men igår när jag zappade förbi en gudstjänst från pingstkyrkan i uppsala så tänkte jag på det där med att höra till. Att vara en del av en grupp och hur viktigt det är för många, kanske för alla. Det är församlingar där man månar extra om varandra, det är supporterklubbar som hejjar på samma lag, det är familj, det är släkt, patientgrupper, länder, ensamma mammor och alla möjliga olika konstellationer runt om i världen. Och egentligen är allt det där bara en produkt av våra egna tankar, för alla är vi människor på samma planet och vi hör ju ihop. Det är den största och enda gemenskap vi egentligen behöver.  

Så här såg det ut i lördags innan jag korkade ihop i soffan och såg mig tillfälligt besegrad av halsont och snorig näsa.

 

Jag har laddat rumsbordet med lite första hjälpen i form av näsdukar, mintte och böcker. Jag har varit så kaxig, senast förra veckan, och jag har sagt att förkylningar inte biter på mig..... nåja. Fast det kändes lite synd, för jag hade lust att fira farsdag med tårta å hela köret, men jag fick stanna hemma med mina baciller och behålla dem för mig själv. Idag gör mig Lotus sällskap och han har ingenting emot en heldag i soffan. När det blir för varmt går han och lägger sig vid ytterdörren. Katterna är också väldigt nöjda med att ha matte hemma parkerad i soffan.

Tänk att ett litet gryn, en liten piga som Gry kan förgylla livet så gott. Gry har varit på resande fot och i början av veckan fick jag ett telefonsamtal från henne. Oj så hon pratade! Mycket! Många nya ord som jag inte kände igen, men också välkända som tex moster söt! Då när man saknar henne så blir det sån fin påfyllning när man får höra henne på andra sidan tråden. Nu har resenärerna kommit hem och ikväll ska jag vara barnvakt, och det ser jag innerligt fram emot!