Maria Erika

Min bil har tillfälligt sagt upp sig igen. Vi har lite teorier om vad som felar min far och jag, men jag har inte orkat ta itu med det än. Eftersom han är bortrest så finns det en bil till övers, så för tillfället raggar jag ford. Och med forden följer också lite diverse skivor. När jag vred om nyckeln så strömmade Larz-Kristerz ur högtalarna och den musiken kunde visst göra under med mig på morgonkvisten. Det är nästan så pass att jag tror jag måste skaffa en skiva för att rocka loss till hemma innan jag far på jobbet. Då ser man liksom till att vakna på rätt sida. Jag har hört talas om människor som kräks åt dansbandsmusik, men är man uppvuxen med det och fått det med bröstmjölken så har man inte gjort ett eget val, det bara finns i generna på nåt vis. Bra eller dåligt, vad vet man? Det bara är som det är....

Igår tänjde jag mina stämband mer än jag gjort på länge och jag är onekligen ringrostig. Lite småkraxig i halsen till på köpet gjorde att jag längtade efter en rensning av rören och en klar röst. Nåväl. Som med allt annat, det krävs tid och träning för att hålla igång även rösten. Vi har några spännande stycken att bita i och ska sjunga duett. Det känns så roligt! Jag ska försöka tygla min otålighet att allting ska funka på ett ögonblick och istället försöka intala mig att sång och träning måste få ta tid om man ska utvecklas.

Igår kväll tittade jag lite på ett program på kunskapskanalen om vetenskapen och musiken. Det var bitvis väldigt intressant. Bland annat så berättade de att det finns toner i universum som inte hörs för att det är för låga frekvenser för oss. Om jag minns rätt så hade de mätat ljudet på ett svart hål och konstaterat att det var ett Bb, men att det var 57 oktaver under vår hörbara nivå. 57 oktaver!
  Det där programmet väckte så många tankar. Man konstaterar att universum består av vibrationer, av musik, våra celler, vi, skickar ut vibrationer, musiken ger vibrationer i vår kropp, musiken kan förena oss i känsla och vibration. Musik är helande, musik är liv, musik är oanade möjligheter!

Nuuuu börjar vårvintern ge sig till känna. Solen! Den härliga solen. Fast inte vill man sitta bakom skrivbordet när det bjuds sånt härligt väder. Man får gotta sig åt att det kommer fler såna här dagar. Livsandarna vaknar och livet blir liksom lite lättare och lite gladare alldeles av sig självt.

Nyss var min kalender ganska tom, och nu helt plötsligt så har jag både det ena och det andra på gång och livet ser helt annorlunda ut på bara en vecka. Eller det kanske var att ta i, att säga att det är helt annorlunda, men det är inspirerande saker som känns roliga att se fram emot. 

Mamma och pappa renoverar köket och nu börjar man se hur slutresultatet kommer att bli. Så fint! De kommer att få stå ut med att ha mig som kock ett tag framöver tror jag. Jag tror inte att de har något emot det, men tänk om mamma blir alldeles matlagningsfixerad och okuperar spisen hela tiden? Haha! Jag får hålla tummarna att det inte blir så :)

På inrådan från kinesiologen så lever jag gluten och nästintill laktosfritt sen ett tag tillbaka. Mitt experimenterande i köket tar fart när det blir nya utmaningar att tampas med och senaste fascinationen är nog mina olika frömjölk... vad heter mjölk i plural, mjölker, mjölkar???? Hur som helst. Det är helt enkelt blötlagda frön som mixas i vatten och silas. Det ger en spännande smak som har funkat bra både i mina morgondrinkar och i matlagningen.

Från början har smaken av sesam känts lite kärv, men ju mer jag använder den, desto mer gillar jag den. 

Häromdagen gjorde jag ett hopkok av kyckling med härliga asiatiska smaker. När man hittar rätt och lyckas bygga ihop nya smaker är lyckan total! Wow, så kul! Sesammjölken kom till användning och blev pricken över i.

Jag blev uppringd idag på jobbet av en telefonförsäljare. Han skulle sälja toner till skrivare. Nixpix sa jag, så funkar det inte här. Jag tror aldrig jag har haft nån försäljare på tråden med så många tomma ord! Helt makalöst. Jag sa att jag inte var intresserad och la på luren. Då dröjde det fem sekunder så ringde det igen.
-Konstigt, sa han. Det bröt!
Jamen jag lade på luren sa jag.
Sen skulle han erbjuda mig mascara eller ett presentkort på 200 kr. Jag lade på.
Sen gick det fem sekunder igen och han ringde igen och pratade på som om ingenting hade hänt och skulle lämna mig ett referensnummer.
-Har du papper och penna? frågade han.
Då tryckte jag på sekretessknappen så att han inte hörde något av mitt prat. Sen fick han prata på, och det dröjde inte länge förrän han började säga, hallåå, Maria? Hallå?. -Märkligt, sa han. Sen la han på.

Sen ringde han inte mer.

Jag hade nästan hoppats på ett samtal till. Jag hade just fått grepp om honom.

Han vann mitt pris som den mest envetna telefonförsäljaren hittills.

Jag har lånat hem en massa spännande böcker som ligger på vardagsrumsbordet och väntar på mig. Jag har inte tid att jobba! Jag har ju så mycket att läsa!

Bland annat så har jag läst böcker som hänvisat till Esséerna, en grupp människor som levde samtida med Jesus. De här människorna levde enkelt och i balans med sig själva och världen. Med lite efterforskningar och fjärrlån så har jag fått tag på några böcker som ska bli riktigt spännande att läsa. Om jag har förstått saken rätt så är det dödahavsrullarna som har gett oss störst ledtrådar om dessa människor och deras sätt att leva. Mycket mer än så har jag inte hunnit fördjupa mig, men det ska bli spännande läsning.

Förutom böcker om Esséerna så har jag också lånat mig en bok om tankens skapande kraft. Jag märker att det kommer mer och mer information om den saken, men förklätt i lite olika benämningar - bön, mantran och affirmationer. Kontentan av det hela är att vi lever i en spännande tid och det finns otroligt mycket att läsa om man är intresserad.

I övrigt så tar jag mig ner till stallet några stunder nu och då och njuter av kravlös samvaro med kusarna. Att ligga på en varm hästrygg och lyssna till hötugg i tystnad är bästa meditationen.

Det började som en helt vanlig dag. På jobbet. Snart kanske jag får nytt jobb?



Först låg den där i fikarummet. Helt obevakad. Jag fick lust att stoppa den innanför jackan och dra iväg. Jag besinnade mig och tjyvknäppte ett kort. Det gick bra. Sen eskalerade det hela och jag började posera......