Bakdelskontroll
Här är en film från tidigare i veckan när vi tränade bakdelskontroll utan kloss och lite närmare fritt följ.
Så här såg det ut i november när vi började lite smått med omvänt lockande på klossen och lite frikommando. Jag blir så lycklig när jag ser det här klippet, hon är så liten och har vuxit så fort! Och så roligt hon har, med svansen som viftar! Jag blir alldeles varm i hjärtat....
Så här såg det ut i november när vi började lite smått med omvänt lockande på klossen och lite frikommando. Jag blir så lycklig när jag ser det här klippet, hon är så liten och har vuxit så fort! Och så roligt hon har, med svansen som viftar! Jag blir alldeles varm i hjärtat....
Fiona modellar
Fiona skaffar kontakter i kontorsvärlden
Hej Fiona!
Vilken rar tjej du verkar vara, och söt. Jag kan berätta att jag igentligen
heter Rossini och är en hane på snart 8 år, så jag har jobbat ett tag.
Jag är flagghund här hos oss och så ser jag till att alla paket kommer iväg
som de ska. Jag brukar skälla om det kommer några obehöriga människor hit
också, det är ett viktigt jobb. Men de flesta är snälla och brukar skojja lite med
mig.
Det är helt okej här faktiskt, jag får mat och godbitar och så vilar jag i
min korg emellanåt, det är skönt.
Hoppas att det går bra för dig, att du blir fast anställd och så.
vänliga voff!
Rossi
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: fiona@doroteamekaniska.se [mailto:fiona@doroteamekaniska.se]
Skickat: den 8 februari 2011 16:05
Till: rossi@frobergs.se
Ämne: Kontorshund!
Hej Rossi!
Mitt namn är Fiona och jag är kontorshund på Dorotea Mekaniska AB. Jag
har inte jobbat så länge än, jag är bara 6 månader, men jag tycker att
det går riktigt bra och jag har nog valt ett ganska bra jobb. Med tiden
hoppas jag på ett chefsjobb, men än så länge är jag väl mer bara
betraktad som praktikant. Men jag måste ändå säga att fritiden är bäst
med bus och kompisar och promenader å sånt!
Jag tycke du var så söt i katalogen, och med kontaktuppgifter å allt så
måste jag ju bara få skriva några rader!
Vänliga voff,
Fiona
Vilken rar tjej du verkar vara, och söt. Jag kan berätta att jag igentligen
heter Rossini och är en hane på snart 8 år, så jag har jobbat ett tag.
Jag är flagghund här hos oss och så ser jag till att alla paket kommer iväg
som de ska. Jag brukar skälla om det kommer några obehöriga människor hit
också, det är ett viktigt jobb. Men de flesta är snälla och brukar skojja lite med
mig.
Det är helt okej här faktiskt, jag får mat och godbitar och så vilar jag i
min korg emellanåt, det är skönt.
Hoppas att det går bra för dig, att du blir fast anställd och så.
vänliga voff!
Rossi
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: fiona@doroteamekaniska.se [mailto:fiona@doroteamekaniska.se]
Skickat: den 8 februari 2011 16:05
Till: rossi@frobergs.se
Ämne: Kontorshund!
Hej Rossi!
Mitt namn är Fiona och jag är kontorshund på Dorotea Mekaniska AB. Jag
har inte jobbat så länge än, jag är bara 6 månader, men jag tycker att
det går riktigt bra och jag har nog valt ett ganska bra jobb. Med tiden
hoppas jag på ett chefsjobb, men än så länge är jag väl mer bara
betraktad som praktikant. Men jag måste ändå säga att fritiden är bäst
med bus och kompisar och promenader å sånt!
Jag tycke du var så söt i katalogen, och med kontaktuppgifter å allt så
måste jag ju bara få skriva några rader!
Vänliga voff,
Fiona
Det bubblar lite eufori i kroppen!
Körde ett kort pass med Fiona i morse och nu förstår hon att flytta bakdelen utan klossen som hjälpmedel. Jag har aldrig provat det här sättet att lära in bakdelskontroll tidigare, men nu kan jag konstatera att det faktiskt funkar :) hihi!
Härnäst ska jag fila på ingångar, och jag har en plan........
Härnäst ska jag fila på ingångar, och jag har en plan........
Belöningar med eftertanke
Jag har kört ett pass med Fiona, lite bakdelskontroll igen. Sakta vill jag höja ribban och få henne att jobba längre innan belöningen kommer. Allaredan har tösen åsikter om när belöningen ska komma, och protester har börjat komma när det inte går som hon vill. Ajaj, Maria! Det betyder att jag har glömt bort mig lite och inte varierat mig tillräckligt. Det är lätt att halka tillbaka och hjälpa till när man ser att det kommer protester, men i ärlighetens namn så vill jag inte ha en hund som är bortskämd och "curlad" på det viset. Det är en träning i sig bara att öva uthållighet, och nu börjar vi komma så långt att det är dags att se över det där. Med andra ord får jag nog vara lite mer ekonomisk med mina belöningar framöver. Men bara lagom, så att inte träningslusten försvinner. Det är en fin balansgång som jag inte tycker att jag behärskar riktigt än. Men det hade jag tänkt lära mig nu.
Oskyldig kamplek
Så här ser det ut när jag och Fiona leker kamplekar. Förra veckan var det jag som fick ett finger i kläm, så nu var det dags att ge igen...
Nää, vi kampade och en tand lossnade till hälften. Sen försökte Fiona få loss resten med tassen.
Skönhetsopererad Lotus
Lotus har haft en knöl vid ena revbenet som vi misstänkt skulle vara en fettknöl. Till sommaren blir han tio år och då vet man ju ändå inte vad som kan röra sig i kroppen. Vi bokade tid för att ta bort den, dels för att den vuxit lite på en dryg månad men också för att kanske kunna avgöra om det verkligen var en fettknöl. Ju mindre den är, desto mindre är ju ingreppet.
Igår togs den bort och som vi anade så handlade det om en enkel fettknöl. Vissa individer har lättare att få såna och de uppkommer oftast via yttre påverkan som en stöt eller en knuff. Om det blir fler såna på Lotus framöver så behöver vi nog inte ha så bråttomt att ta bort dem, men det är bra att veta vad det är i alla fall.
Igår kväll var Lotus av förklarliga skäl ganska omtöcknad. Med stålstygn i såret så slapp han ha tratt och för att undvika att han kommer åt så har han fått en tjusig t-shirt på sig :)
När Lotus var liten var Ingela och jag i tonåren. Då hade vi mycket fyr för oss när Lotus fick åka tvättkorg och spark och ha kläder på sig och lite allt möjligt. Bland annat en gul adidas t-shirt med blåa ränder på. Riktigt tjusig blev han! Så han bryr sig inte nämvärt om att ha en tröja på sig nu. Skönt! För det var nog inte med eftertanken att få en hanterad hund som vi lattjade runt med Lotus som valp, bara ungdomlig påhittighet och glädje att leka och busa tillsammans!
Igår togs den bort och som vi anade så handlade det om en enkel fettknöl. Vissa individer har lättare att få såna och de uppkommer oftast via yttre påverkan som en stöt eller en knuff. Om det blir fler såna på Lotus framöver så behöver vi nog inte ha så bråttomt att ta bort dem, men det är bra att veta vad det är i alla fall.
Igår kväll var Lotus av förklarliga skäl ganska omtöcknad. Med stålstygn i såret så slapp han ha tratt och för att undvika att han kommer åt så har han fått en tjusig t-shirt på sig :)
När Lotus var liten var Ingela och jag i tonåren. Då hade vi mycket fyr för oss när Lotus fick åka tvättkorg och spark och ha kläder på sig och lite allt möjligt. Bland annat en gul adidas t-shirt med blåa ränder på. Riktigt tjusig blev han! Så han bryr sig inte nämvärt om att ha en tröja på sig nu. Skönt! För det var nog inte med eftertanken att få en hanterad hund som vi lattjade runt med Lotus som valp, bara ungdomlig påhittighet och glädje att leka och busa tillsammans!
Eftertanke
De senaste veckorna har varit krävande på jobbet, och varje söndag kväll de senaste tre veckorna har jag haft en lätt dos av ångest över att behöva fara på jobbet igen, inte kunnat sova och gruvat mig grundligt för att lyckas få ihop allting i rätt ordning. Vi har några rembursaffärer igång just nu och jag har nästan storknat under ansvaret.
I helgen har jag reflekterat en del över varför det känns så betungande med dessa remburser. Jag har insett att någonstans så handlar det nog om rädsla för att misslyckas och göra fel. Att andra gör fel är inget konstigt, det är ju mänskligt att fela. Men att jag skulle göra fel? Ve och fasa!
I torsdags var jag in på banken och när jag skulle få mitt kvitto så råkade bankmänniskan stoppa in papperet fel i skrivaren. -Tur man får göra fel, sa hon. Inuti protesterade jag genast och tänkte att nää, det får man inte, inte när det gäller remburser... Men nu har jag insett att man får visst göra fel, det klart att det märks lite mer när det är större affärer det handlar om, men det är trots allt mänskligt att fela och jag vet att jag ärligt kan säga att jag gjort mitt allra bästa. Så tjejen på banken hade faktiskt rätt, trots allt.
Det låter som en banal insikt, men när man väl inser en sån sak och kan vara beredd att förlåta sig själv för sina misstag, då ryms det genast betydligt skönare känslor i hjärta och sinne.
I helgen har jag reflekterat en del över varför det känns så betungande med dessa remburser. Jag har insett att någonstans så handlar det nog om rädsla för att misslyckas och göra fel. Att andra gör fel är inget konstigt, det är ju mänskligt att fela. Men att jag skulle göra fel? Ve och fasa!
I torsdags var jag in på banken och när jag skulle få mitt kvitto så råkade bankmänniskan stoppa in papperet fel i skrivaren. -Tur man får göra fel, sa hon. Inuti protesterade jag genast och tänkte att nää, det får man inte, inte när det gäller remburser... Men nu har jag insett att man får visst göra fel, det klart att det märks lite mer när det är större affärer det handlar om, men det är trots allt mänskligt att fela och jag vet att jag ärligt kan säga att jag gjort mitt allra bästa. Så tjejen på banken hade faktiskt rätt, trots allt.
Det låter som en banal insikt, men när man väl inser en sån sak och kan vara beredd att förlåta sig själv för sina misstag, då ryms det genast betydligt skönare känslor i hjärta och sinne.
Mera bakdelskontroll med min rolls royce
Wow! Igår körde vi andra skarpa passet med bakdelskontroll på kloss (när det inte handlat bara om att hålla tassarna kvar på klossen) och snacka om att min lilla brutta var motiverad! Smack sa det så hade hon kört halva varvet runt och dammat in i min vänstra sida, tight och nära. Hon visste precis vad hon skulle göra och pausen på två, tre dagar mellan träningspassen hade gjort sitt, hon tog vid där hon slutade och tog ett jättekliv framåt i ett nafs. Det är så roligt att träna när det går så lätt!
Första passet fick jag henne att följa mig i position mitt emot mig och kanske några extra gratis steg till höger mot min vänstra sida, men inte så långt.
Jag trodde nog att vi skulle få jobba lite mer för att få rätt position vid vänster sida, men det sa bara klick igår. Visst är det en del kvar att slipa på, men oj så lätt det går.
Den aktiva träningen får dock inte så stort utrymme, för med en så lättmotiverad vovve krävs det bra passivitetsträning. När jag gick instruktörsutbildningen fick jag lära mig att minst hälften av all träning skulle vara passivitet för att få en god balans och det är nog en rätt bra tanke.
Jag tror att jag kanske borde smälta att collien är snabb och lättlärd, men jag blir lika fascinerad för varje sak som hon fångar så kvickt. Det kommer nog att ta ett tag innan jag har insett att det inte bara är en lyckträff varje gång, det är faktiskt min riktigt coola rolls royce!
