Tandfén å tålamod
Igår spenderade jag tid hos mor och far och även grynet var där. Hon hittade en tand efter Fiona som vi naturligtvis stoppade i ett vattenglas. Spänningen är olidlig denna morgon att se om tandfén har varit förbi och lämnat någon peng. Fiona ser lite rolig ut nu, utan huggtänder i nederkäken. Som en söt liten sexåring eller nåt!
Jag fick äran att natta Gry igår kväll och söta fröken hade lite svårt att somna, och medans jag låg där så missade jag första halvtimmen på filmen som vi hade tänkt att se. Då fiolosoferade jag över tålamod och mindes en av mina kompisar som fick en så ofantlig närvaro och ett sånt underbart lugn när hennes första barn nyss hade kommit till världen. För mig kändes hennes tillstånd som något överjordiskt nära på, jag vet ju hur hon var i vanliga fall. Inte dåligt det heller, men ändå, det var något extra den där första tiden, och det där fascinerar mig än. Det blev en sorts personifiering av närvaro i nuet och av tålamod. Ingenting är väl viktigare än barnen! Till att börja med var jag så inställd på att se filmen, så jag glömde bort att njuta av att vara moster och faktiskt ha så mycket tillit från ett barn att hon kan somna med mig. Jag tror att vi, och kanske framför allt barnen, skulle må så mycket bättre av att ha lite mindre måsten i form av tidsstress och istället lite mera tid och "ta det som det kommer" -mentalitet. Jag tror att det är en av de nyttiga saker man kan lära sig som förälder, och barnen ger en naturlig anledning till det. Det är nånting som jag skulle vilja bli bättre på också, med eller utan barn.
Storkok på gång!
Det är nåt speciellt med storkok, jag gillar det, och jag gillar att gå och titta till grytan på spisen med jämna mellanrum och se att allting bara händer av sig själv. Visserligen tar det lite tid, men ändå, det blir ju så mycket mat med så liten insats! Det kanske är det att jag känner mig så huslig som gör det så trevligt?
Det kalljästa brödet till igår blev superhärligt. Jag är nyfrälst på kalljäsning också, wow så smidigt!
Inlärning är mer spännande än jag trott!
Inlärningen av apportering som jag lärde mig att lära Spira känns inte aktuell, så nu måste jag läsa på lite och tänka ut en strategi. Ändå måste jag säga att det är ganska få och korta stunder jag har tränat aktivt med Fiona, och det är många av grundkunskaperna som går in i varandra. Och lyckas man generalisera en sak tillräckligt bra så ser man hur det blir kopplingar mellan de olika momenten och inlärningen går så enkelt att jag knappt förstår hur hon lärt sig det.
Ett exempel på det är stadgebeteenden som jag har tränat med retning i form av främst godis vid sitt och ligg. Omvänt lockande. Hon har haft väldigt lätt för att förstå kommandot stanna utan att vi egentligen aktivt tränat det, för att hon känner igen situationen och det fascinerar mig.
Lika härligt tycker jag att det är att man kan få så effektiv inlärning utan att traggla och nöta som jag gjort alldeles för mycket med tidigare hundar. Det låter lite tråkigt och teoretiskt att säga att inlärning är intressant, men när man inser potentialen i att nå kunskap från rätt håll, så lätt, då är det faktiskt riktigt spännande att fördjupa sig i ämnet. Framför allt blir jag euforisk av att kunskap i ett visst moment ger genklang i annan träning, det har jag aldrig upplevt så tydligt som nu med Fiona.
Helg och positiva vibbar
Några större planer för helgen har jag inte, men jag hoppas att vädret håller sig lite mildare så att jag får njuta av några sköna promenader, det skulle räcka långt!
Trevlig helg allihopa!
Farbror Rex och hantering när det gäller
Jag har avmaskat katterna idag och tänkte att det kanske kunde vara lite klurigt att få i dem tabletterna, men eftersom jag knövlar och tövlar dem dagligen så var det ingen större grej. En gång gjorde jag misstaget att ta tag i nackskinnet (och under magen) på en katt som jag inte känner när jag skulle lyfta henne. Hon blev alldeles fruktansvärt rasande och arg på mig, så jag förstår att mina katter är van lite annat... Jag kommer inte att göra om misstaget kan jag säga! Men idag var det en fördel att få hålla i nackskinnet, bara att pilla i tabletten och sen klart! Duktiga katter!
När jag var hos Fionas uppfödare fick jag en aha-upplevelse vad gäller hantering av hundar. Hennes storvuxna colliesar var vana att ligga i hennes knä i alla möjliga konstiga vinklar, och att kolla tänderna allra längst bak i käften innebar inte heller några protester eller problem. Så min nya ribba med Fiona hamnade bra mycket högre än vad jag har haft i åtanke förut. Och när det väl gäller är det så skönt att ha en hund som är trygg i all hantering! Jag läste någonstans att din hunds begränsningar är oftast dina egna, och det är väldigt sant!
Det rycker i äventyrsnerven
Och jag längtar efter att få nya intryck och utforska oupptäckta vrår. Jag vet inte riktigt säkert än, men jag tror att sommaren bjuder på en tur eller två, och det känns inspirerande. Drömmarna är inte oöverstigliga på något sätt, men man måste vänta in rätt stund! På önskelistan finns Lissabon, ett vackert ställe i Norge, något så enkelt som Kreta och ett kärt återseende med Skottland.
Men först ska det njutas av en härlig vårvinter, och Fiona har faktiskt redan fått sin första skotertur. Under julledigheten drog pappa igång skotern och sa att Fiona skulle ha en tur för allmänbildningens skulle. Jättekul var det inte till att börja med tyckte hon, men att få sitta i min famn och bli matad med karameller var ju ingen match, och hon kunde nog tänka sig att åka ett varv till! Det blir bra inför påsken (om det finns nån snö kvar då!) då vi alltid brukar kuska runt på fjället med halva släkten som en egen liten skoterkolonn. Mest av allt längtar jag efter en skidtur med en villig dragare, vilket jag hoppas att Fiona ska bli med tiden. Men den här vintern får vi nöja oss med lite skoter och bus i snön, tills hon har växt på sig.
Traska med hunden
Ikväll är det hundpromenad på schemat med hundsällskap för att få lite störning. Fickorna ska fyllas med godis, å så några rosa bajspåsar så är man laddad och klar för en match på byn. Det blir lite knapert av hundmöten och samhällsnärvaro när man bor utanför, och vintern inbjuder ju inte till några större utfärder när det är så kallt. Det är nästan så man får ha lite piska på sig för att komma sig för och göra sig några turer in på byn. Fast jag får väl ta igen det i sommar istället. Men har man sällskap går det lite lättare. Och nu kan man inte klaga på vädret heller. Det är underbart ute! Jag njuter och längtar efter vårvintern som nalkas. Jag hoppas på många timmar i soliga snödrivor med sprakande eldar! Oj så härligt!
På jobbet har jag plockat bort Fionas bur och lilla donnan får sitta fast i koppel istället under skrivbordet. Lite mer myror i brallan blir det, men jag tänker att det ger sig på ett tag. Största delen av dagen förflyter dock utan större funderationer, så egentligen har jag inte så mycket att klaga på.
Tandlossning pågår förfullt. Igår kastade hon runt med nånting i köket, och när jag kollade var det en kindtand. Jag plockade bort den, men det dröjde nog inte mer än fem minuter innan hon var i full gång igen med nästa kindtand. Tandlossning på löpande band minsann!
Sacred chants och rensa i röran
Vore man nunna behövde man inte rensa bland sina saker heller, för då hade man inga. Idag har jag rensat upp i några skåp och återställt ordningen. Samlat alla hundprylar på ett och samma ställe och efter några om och men faktiskt hittat väskan med utställningskopplen. Om vi ska vara med på inofficiell utställning i Åsele i mars måste man ju börja öva nu, så att man får nån styrsel och stadga på vovven. Första gången jag visade Spira fick jag kritiken "välvisad" och det är mitt mål med Fiona också. Resten vet man ju aldrig. Men jag tänkte att det skulle vara en rolig aktivitet så där i början på säsongen, kravlöst, nära att köra och allting.
Jag har gjort plats för en bädd till Fiona i köket också idag, men hon bestämde sig för att pinka på den alldeles precis innan jag skulle lägga dit den, så den hamnade i tvättmaskinen istället. Oftast är hon så pass med att hon begär att få gå ut, och jag vet ju ungefär när hon behöver det också, men nån gång ibland misslyckas det fortfarande.
Jag tänkte spana på en biabädd som jag tror kan passa bra och är förhållandevis lättskött också. Nu tänker jag lägga dit en fleecebädd med gummerad undersida som jag köpte på hundmässan i Stockholm, bara den får torka först...
Tips - Dagens namn
Dagens namn: Knut
Katterna
Planer för 2011
Nytt år ger en extra kick att göra upp planer för året som kommer. Det är spännande att sitta ner och tänka igenom vad man vill åstadkomma och uppnå, både för sig själv, i hunderiet och på andra områden.
Gällande hunderiet handlar det kommande året med Fiona om ganska enkla saker, men det är grundfärdigheter som jag sätter stort värde på. Och just grunden vill jag ha på plats innan jag börjar träna moment i någon större utsträckning. Annars har jag ingenting att luta själva träningen mot, det blir mer uppfostran än träning. Jag ska träna mycket passivitet, kontakt och följsamhet. Vi ska träna trix och konster. Jag tror att vi kommer att gå någon utställning och jag tror att vi kommer igång med lite nosjobb till våren när snön är borta. Förmodligen kommer vi att åka ner och göra MH tillsammmans med Fionas kullsyskon någon gång i höst och om lusten infinner sig kanske det blir ett besök på Collie SM i Örebro. Och inte minst ska vi gosa och mysa och busa i massor!
Jag är lycklig att jag har hund i mitt liv igen och collien känns som ett bättre val av ras än jag kunde föreställa mig. Fiona är bra för mig! Året som kommer känns inspirerande!
Dubbla garnityr och hundkurs
Fiona har gått med dubbel uppsättning på två av sina tänder ett par dagar och jag har undrat om jag skulle behöva dra mjölktänder på henne. Nu har ena tanden släppt av sig själv och den andra är på god väg, så det ordnar sig alldeles av sig självt. Skönt! Man måste ha lite is i magen ibland.
Tidigare i veckan fick jag mail om helgkurs i vardagslydnad och kontakt. Det skulle vara riktigt skoj att komma iväg på nåt sånt bara för att få gotta ner sig i hunderiet en hel helg och fara på utflykt med Fiona. Många av övningarna känner jag nog redan till, men det blir ändå en annan sak att få komma hemifrån och umgås med andra hundar och människor. Jag ska fundera ett par dagar till, men nog känns det allt lockande! Man brukar alltid få lite nya infallsvinklar och idéer och sen är det alltid nyttigt att någon annan tittar med granskande ögon på det man gör.
Annars latar vi oss mest bara idag, det är skönt med långhelg. Vi har haft besök av min kusin med familj och det är alltid lika roligt att träffas, timmarna rinner iväg alldeles för fort och avstånden gör att man inte hinner träffas så mycket som man skulle önska. Fiona fick därmed också besök av vovven i familjen, men det blev inte så mycket lattjo dem emellan. Annat blir det kanske om de får träffas utomhus framöver och springa lite tillsammans. Artiga och trevliga var båda två och jag är glad för varje hund Fiona får träffa under ordnade former för att få mer av den sociala biten hundar emellan.
Ikväll blir det ostkaka och film med föredrag av Eckhart Tolle. Han är en klurig filosof som har gjort en del intressanta betraktelser. Jag har läst några böcker av honom, men det är en helt annan sak att se honom på tv. Man blir glad bara man ser honom, han är som en glad liten tomtenisse!
Fionas favoritlåda
Tjusningen med snön
Linssoppa
Pasta di Grandbergioni
Å så ville ju Sesam vara med och göra avtryck och intryck.......... skottpengar på kattskrället när jag har ockuperat köksbordet! Grrr.....
Dags att byta tangentbord?
Gott Nytt År!
Fiona var lite brydd på oljudet ute vid tolvslaget igår och kom till mig för lite support. Men efter en stund så tyckte hon nog inte att det var mer med den saken och lade sig tillrätta och somnade. På en halvtimme hade det hela lugnat ner sig, och jag tycker nästan att det skulle kunna få bli nyårsafton idag också, bara i träningssyfte :)
Igår blev det en skön ridtur i milt och härligt väder med en riktigt lycklig häst. Några slamsiga galopper förgyllde tillvaron alldeles förträffligt tyckte både jag och kusen och glädjen blev så påtaglig inuti mig att jag nästan höll på spricka! Mmmmmmm! Det är såna där turer man minns länge. Lite träningsvärk idag, men det är det värt. Det har ju tyvärr en tendens att bli så när man inte sitter i sadeln allt för ofta. Och så är jag ju så slarvig att stretcha efteråt.
Pappa har trampat upp ett spår bak på lägdan med skotern och där traskar jag med Fiona och Lotus. Det är så härligt att se dem busa tillsammans och vi blir så förnöjda allesammans när vi har varit ute på vår dagliga tur. Jag hoppas att det milda vädret håller i sig så att vi kan fortsätta gå vår sväng så att jag också kan njuta av den!
