Fukushima, vaccinering, Libyen, transfetter......
Massvaccineringen mot svininfluensan har visat sig ge risk för skador. Barn ska inte längre vaccineras, fastän jag har för mig att media rapporterat om både barn och vuxna som drabbats av svåra bestående biverkningar. Det är sorgligt att debatten om biverkningar var igång redan från början, men vi blir ändå lovade att det inte finns några biverkningar rapporterade. Verkligheten var visst lite annan.....
Libyen. Sverige skickar stridsflyg och på TV säger de att vi är i krig nu. Det är sorgligt! Mest sorgligt för alla människor som inte har sin frihet. Men också att inte Sverige kan låta bli krig.
Riksdagen har fattat beslut om att förbjuda transfetter i maten. Bra! Dock ska man vara påläst i frågan för att verkligen förstå den. Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Gunnar Lindgren. Han skriver så här:
"Förbud mot transfetter"
"Riksdagen beslöt nyligen att transfetter skall förbjudas i livsmedel. Detta är bra, men bara en halv seger.
Det är nämligen något bekymmersamt med frågan om transfetternas skadlighet. Det beror på det faktum att de industriellt framställda transfetterna kan knytas till ohälsa, men inte de naturliga. Även om molekylstruktur visar likheter. Jag har mer och mer fått uppfattningen att det i härdningsreaktorn bildas nya skadliga ämnen – det är dessa som helt eller delvis kan vara upphovet till ohälsa. I litteraturen anges positionella isomerer, aromatiska ämnen, polymeriserade syror, karbonyl, nickelsåpa, koordinerade komplex m m.
Just fullhärdade fetter, som nu i stället framställs och används i våra livsmedel kan vara mer skadliga, då den längre tiden i härdningsreaktorn rimligen ger upphov till ännu mer av dessa biprodukter. Av detta skälet borde all härdning förbjudas och inte i första hand transfetterna.
Insikten att det lika väl kan vara själva härdningen som är problematisk och inte själva transfettmolekylerna har kommit på senare tid. Därför finns detta inte nämnt på min hemsida ännu.
Förutom bildningen av biprodukter kan vi fråga oss vad som händer med kvarvarande fettlösliga näringsämnen i härdningsreaktorn, t ex fosfolipider, karotenoider, fytosteroler, vitaminer etc etc. Kan nickel och vätgas under tryck också ändra dessa viktiga molekyler?
Det skall nämnas att exempelvis nickelkarbonyl är ett av de mest cancerframkallande ämnen man känner och har det mest skärpta hygieniska gränsvärdet inom arbetslivet. Aromatiska ämnen förknippas med allvarliga skador som exempelvis cancer. Men all information om biprodukter samt eventuella förändrade näringsämnen saknas.
Mitt råd blir: Den kemiska härdningen av fetter strider mot en biologisk norm och har inte visats vara ofarlig. Därför skall vi undvika alla härdade fetter"
Mat ska vara ren, oförstörd, enkel och naturlig. Det tror jag hjälper oss att hålla oss friska!
Röda tråden
De senaste dagarna har jag haft lite mer kontinuitet i träningen med Fiona. Jag slipar frivilliga beteenden och bättrar på min egen tajming! Tajming är färskvara, det måste man öva för att hålla igång. Arbetslusten lyser i ögonen, förmodligen på både mig och Fiona, och vi har så roligt! Det känns att vi börjar töa fram nu.
Jag har lagt ner lite tankemöda på frågan när man kan säga att en hund verkligen kan ett moment eller ett kommando. Vad är kriteriet för det? När? Jag har fokuserat en del på lägganden och jobbat på den saken med Fiona. Mest hemma i köket för att fila till kvickheten. Resultatet har blivit ett stort värde för henne just på läggandet. Och eftersom den uppgiften har ett stort värde så har det visat sig vara busenkelt att bygga vidare på det för att forma läggande under gång också. Då kan jag ju inte låta bli att tänka att om man verkligen, verkligen har lärt hunden ett bra läggande, borde den inte kunna generalisera kunskapen till inkallning med läggande också? Det går jag och grunnar på, och jag hoppas att jag lyckas realisera det.
Det jag åter igen fascineras över är hur fantastiskt roligt det känns och hur glad jag blir när kunskapen som Fiona har sedan tidigare plockas fram och hon använder den i nya situationer. Det blir liksom inte några nya moment i den bemärkelsen, det blir bara en fortsättning för henne på det hon redan kan. Jag kan inte riktigt förklara känslan, men den gör mig helt euforisk när jag ser att hon känner den röda tråden. Jag blir så barnsligt lycklig!
Snyggaste platsliggningen!
Sminkkurs var det ju.......
Förutom lite personliga tips så fick vi gå igenom grunderna och hjälp att välja ut några passande färger. Borstar och penslar köpte jag med mig hem också.
Några nya ögonskuggor följde också med hem.
Fin helg
Idag har skogen kallat. Fiona har åkt skoter med mor och far och jag har tolkat efter på skidorna. På hemvägen for jag och vovvsan före och hann nästan fram till bilen, vilken underbart skön tur det blev.
Å så obligatorisk korvgrillning och härlig sol förstås idag. När vi for i morse frågade pappa om nån hade mobil men vi konstaterade allihopa att vi förväntade oss att någon annan förmodligen hade tagit med sin, så kontentan blev en mobilfri dag. Bra! Dock höll jag på att sätta i halsen när mamma stupade handlöst och blev liggande, fem sekunder för länge. Jag fick vända på henne innan jag insåg att hon busade med mig. Jag trodde det hade hänt nåt allvarligt, och utan mobil var jag..... Å så undrade mamma varför jag ville spöa henne? Så där får jag busa med folk, men andra får inte göra så mot mig :D Haha!
Blomkålsinspiration
Den här är till och med söligare än Per Morberg!
Eget sätt
Jag tror jag tappade inspirationen lite när jag tänkte på apporteringen och inte kunde komma fram till vilket sätt jag skulle lära in det på. Nu är tandbytet i alla fall klart och igår kavlade jag upp ärmarna och började.
Jag skippade alla sätt jag läst om och körde en egen variant till att börja med. Fiona är van att jag gräver henne i munnen för att kolla tänder å så där, så när jag öppnade munnen och försiktigt lade in apportbocken så tyckte hon att det var lite konstigt, men helt ok. När jag plockade ut apportbocken fick hon godis. Sen repeterade vi det ett par gånger. Till sist höll jag apportbocken framför henne, och hennes sug efter godisbiten gjorde att hon grep om apportbocken. Klick och belöning!
Nu griper hon frivilligt om apportbocken och har till och med lite lite tryck bakom, samma som när vi kampar. Det har jag belönat. För hon vet att om hon släpper kampdutten för lätt och inte håller fast så blir hon utan godbit. Det verkar hon ha tagit med sig till apportbocken också. Perfekt! Två kunskaper till priset av en. Vilket fynd!
Två korta träningar med kanske fem minuters koncentrerat arbete blandat med kamp och lek, och redan en sån bra början.
Nu när jag fått en öppning och ett intresse för apporten så tänker jag läsa alla kloka råd en gång till och plocka ut det bästa för den fortsatta träningen.
Make up-kväll och skön morgon
Fiona och jag tog en liten promenad på skoterspåret bakom huset i morse innan jobbet. Jag tränade lite inkallningar och vi börjar få till grunden till fina ingångar. Vi har inte tränat bakdelskontroll utomhus, så det tog en liten stund innan poletten trillade ner. Men hon älskar att springa, och det är så härligt att se hennes fart när jag lämnat henne sittandes och hon får komma till mig. Några fler repetitioner så sitter det nog.
Träningsinspirationen har inte varit så hög de senaste veckorna, men igår landade Maria Hagströms bok "Från valp till stjärna" i min brevlåda, så nu har jag en goding (hoppas jag) som väntar på att plöjas!
Magiskt norrsken
Igår stod jag länge bakom mitt hus och tittade ut på kvällshimlen. Jag har saknat norrskenet denna vinter och inte lyckats se så mycket av det. Igår var det verkligen levande och dansande, och det var skönt att kunna stå ute i milt väder och ändå se norrsken. I vanliga fall är det ju oftast så kallt när man får se det. Jag kände mig alldeles salig och fridfull när jag gick in igen. Norrsken överträffar alla fyrverkerier i världen, åh, så fint det är.
Jag ville springa in efter kameran, men jag ville inte heller missa en enda liten stund av skådespelet, så jag stod kvar ute och bara njöt. Några bilder blev det med andra ord inte.
