Blåbärskoll
I fjol höst hade jag stora odlingsplaner, isbergssallad och allt vad det var. I år har jag satsat på lite säkrare kort. Jag har varit iväg och kollat in min blåbärsodling och den ser ut att ta sig. Vi håller tummarna för en stor skörd. Och naturligtvis passade jag ju på att rensa lite ogräs när jag väl var ute. Vad gör man inte för sina blåbär ;-)
Min raring
Allting har gått klockrent senaste tiden och jag har inte kunnat önska mer av en hund. Det är en fantastisk känsla, och mer har vi ju att upptäcka med tiden. Igår var det dock som att vrida om en knapp och borta var hörsamhet och följsamhet. Nu har jag en unghund med egen vilja och ett eget liv att upptäcka. Kanske ska hon smälta de senaste dagarnas nya kunskap, och så kräver ju faktiskt löp och könsmognad sitt. Jag bidar min tid och vet att det finns en underbaring bakom alla bus och protester.
Återbruk
Badrumsskåpet innan förvandling.
En övervuxen Begonia
Min begiona har sett allt annat än fräsch ut på sistone. Mot fönsterrutan fanns dessa raringar, utvuxna på långa skott. Jag vet egentligen inte vad en begonia vill ha, men jag rensade hejvilt. Kanske kommer det nytt. Men blommorna som rensades bort är ju för vackra för att slänga, inte sant?
Stanna!
Fiona och jag ligger i hårdträning för att träna på veckans läxa. Vi har fått i uppgift av fröken på vardagslydnadskursen att träna in kommandot stanna. Det har jag tränat tävlingsmässigt tidigare med både Spira och Sunna, och jag har alltid tyckt att det har varit ett så abstrakt moment för hundarna (och för mig att föklara). Att sitta eller ligga och stanna kvar är ju sällan några problem, men att frysa på fläcken när man rör sig, det har liksom varit lite svårt att förklara det och få det riktigt bra på ett enkelt sätt. Jag har fått nöta en del innan det suttit riktigt bra. Nu har jag säkert slipat mina egna kunskaper en del också sen sist, men jag konstaterar hur roligt det är att lära in nya moment när man har en arbetsvillig och samarbetsvillig kompis i andra ändan av snöret.
Igår på sista kvällsrundan testade jag om de senaste dagarnas träning verkligen satt sig. Fiona fick kommando när hon gick i sin egen värld med näsan i backen. Men stannade gjorde hon helt klockrent! Det är så roligt när det funkar!
Hon kan både stanna när hon går före mig i koppel och hon kan också stanna när hon går bredvid mig, liknande tävlingsmomentet i lydnadsklass 1. Nästa steg blir att lägga på lite mer störning och större avstånd och få det att fungera ändå. Jag hade också en tanke igår om att man egentligen borde störningsträna ordentligt. Så pass att en ny störning bara uppfattas som ännu en knäpp grej av matte och att hunden tänker "den går jag inte på". Har man kommit så långt kan det nog hända både väntade och oväntade saker på tävling som ändå inte rubbar hunden i första taget.
Korvplaner och krångligaste matberedaren
Jag har införskaffat en matberedartillsats till min bosch assistent, och jag kan inte påstå att jag blev imponerad över starten. Jag har provat ett antal matberedare och tycker att jag har hyfsat god koll på delar, teknik och montering. Bara liksom det grundläggande för att kunna köra dem. Det är ju inget avancerat! När jag fick hem den berömda matberedaren så provade jag att montera den, utan att jag kunde få den på plats. Den såg ut att stämma, men en plastbit var i vägen som jag helst hade velat pilla bort. Men jag konstaterade att det inte gick att montera den och begärde att få skicka tillbaka den och få hjälp att beställa rätt modell till just min assistent. Då visade det sig att jag hade rätt assistent och istället för en retursedel fick jag en kort monteringsinstruktion (som egentligen hade varit bäst att ha i instruktionsboken från början kan jag tycka....). Grejen med den här matberedaren är alltså att man måste ha locket på för att kunna montera den på själva assistenten. Och sitter den väl på plats kan man inte plocka bort locket utan att först ta loss den från assistenten. Usch så krångligt. Det blir ju ett moment för mycket liksom, inte alls lättarbetat.
Nåja. Man vänjer sig nog, men några stilpoäng plockade bosch inte hem på den matberedaren.
Humörsvängare
Det luktar blöt hund
Vi var på vardagslydnadskursen igår. Det började bra de första tio minutrarna, men sen regnade det konstant resten av tiden. Kontaktövningar är svårt när det regnar i ögonen juuuh!
Jag fortsatte mitt projekt med skvallerträningen och det fungerade superbra. Hon blev mycket mer fokuserad och samarbetsvillig direkt från början när hon fick skvallra först, och ingen kunde vara nöjdare än jag!
Skvallerträning
Fiona och jag gjorde stan igår. Jag har påbörjat projektet med skvallerträning. Vi har inte varit så värst mycket inne på byn och nu och då pratar hon lite högljutt när vi möter andra hundar. Usch, sånt tycker jag är drygt och jag blir på millisekunden på dåligt humör och allt vad tålamod heter är som bortblåst. Men. Skvallträningen gör saken såååå enkel och rolig tycker Fiona. Hon gillar att jobba och upprepar gärna beteenden som har visat sig lönsamt. Och skvallerträningen fattade hon supersnabbt.
Det går ut på att man istället för att locka på eller försöker avleda hunden och belönar när den ser och uppmärksammar tex andra hundar. Till slut har andra hundar (eller vad man nu väljer att träna på) blivit en signal för hunden att söka ögonkontakt med mig för att få belöning. Och just vändningen att söka kontakt gick blixtsnabbt för Fiona. Vi har naturligtvis massor med jobb framför oss att generalisera kunskapen, men grunden är lagd. Skvallerträning är inte ett hastverk, utan mer ett långsiktigt projekt.
Har man en hund som jagar cyklister, bilar eller joggare är det här en långsam men välfungerande mirakelkur om man bara har tålamodet och är beredd att göra jobbet!
Stäng snabbt och öppnas på egen risk!
Vaniljsåsjakt
Dinkelpassion - pitabröd och frukostbullar
Sen var det bara disken kvar....
Mysiga maränger
Vårknarkare
Igår hade jag en så bra kväll och kände mig som en riktig liten husmor med kaveln i ena näven och strykjärnet i den andra. Brödbaket jag drog igång blev väl inte allra mest lyckat, men något som liknar pitabröd kunde jag stoppa i frysen i alla fall. Gardinerna kom upp igår som planerat. Enda smolket i bägaren är att de var något för korta (läs ~2 dm), men det kan jag leva med. Det blev fint att få upp något nytt i alla fall. Jag kan inte avslöja hur länge de förra gardinerna suttit uppe, det skulle bli alldeles för obekvämt...
Ikväll är det dags för nästa kurstillfälle för Fiona och mig. Det blir skoj, jag håller bara tummarna att vädret visar sig från en lite torrare sida än igår.
Skönt att vara nöjd
I fredags blev det lunchdate med moster och fina kusinen och barnen och det är så mysigt att få syt lite. Och mysigt att få sitta och surra och få tid tillsammans. Jag önskar bara att det blev oftare. Jag passade också på att förnya mitt pass och inhandlade nya gardiner. Därav kvällens stora planer för vardagsrummet :)
Helgens bästa var nog att få hedersuppdraget att ta eftermiddagsluren med Gry, oj så skönt för en lat moster!
Gasen i botten!
Igår var det kursstart på vardagslydnaden. Vi fick börja med lite kontaktövningar och koppelträning. Allt det där går lekande lätt, kruxet är att hitta bromsen. Så fort det blir tråkigt och passivt försöker hon att få igång lite aktivitet, gasen i botten. Vi har en hel del passivitetsträning och fikaträning framför oss med andra ord. Hemma i vår vardagliga miljö är det inte heller några problem. Utmaningen kommer på bortaplan och bland andra, aktiva hundar. Fast något problem är det ju egentligen inte tal om, det handlar mer om ovana. Passivteten hör till grundträningen som jag absolut vill ha på plats. Då blir allt annat så mycket enklare. Jag är ovan att ha en hund som jag måste bromsa istället för att gasa, men jag gillar det!
Vilken kanonhelg!
Jag har lagat en himla massa mat i helgen. Jag har bakat bröd, gjort egen glass, skalat räkor till en god förrätt och kokat soppa på skalen, kokat grönsakssoppa och snott ihop en skön sallad med perfectly ripe avocado. Mums! Dessutom hann det bli lite mandelcrunch till glassen och en äppelpaj som akompanjerades av glassen som blev över från dagen innan.... Kvar i kylskåpet från glasskokningen står ett glas med äggvitor som ska få bli maränger.
När jag inte lagat mat har jag varit ute och pysslat på med lite vårstädning å sånt. Trädgårdsmöblerna har kommit fram och vi käkade lunch där ute igår. Jag har beskurit vinbärsbuskar och rensat bort sly, flyttat om lite plantor och förberett för att gräva om en rabatt. Pappa vägrar odling i pallkragar så nu håller han på att snickra några fina lådor som jag och Ingela ska få odla loss i. Tanken är att de ska målas med äggoljetempera också innan vi kör igång. Det kommer att bli fint tror jag.
Det finns en klok moster som brukar säga att arbetet inkräktar på fritiden, och just nu tror jag det är så!
Liten blir stor
Kära nån, lilla tösen blir 9 månader i maj. Shit så fort det går. Nu löper hon, lagom till kursen. Visst är det lite typiskt?
Alla tidigare tikar jag har haft har varit påverkade av löpet, såsiga, trötta, okontaktbara. Fiona är kanske lite mer disträ ute än vanligt, och fastnar mer gärna på nån doftande fläck. Jag har kunnat ana sista två-tre veckorna att det kanske är något på gång, men med tanke på att hon faktiskt är unghund och utvecklingen pågår hela tiden så vet man ju aldrig. Men några större grejer är det inte tal om. Det jag kan konstatera i alla fall är att hon inte alls är särskilt berörd än så länge av löpet, och det är himla skönt! Fortsätter det så här så blir löpet en baggis!
Apportering tjohooo!
Fiona och jag fick inte till det med apporteringen i vintras. Hon kände mitt tryck och kände nog krav på sig. Det hela har fått vara ett ogjort kapitel så länge. Bättre att låta det vara så oförstört som möjligt tänkte jag. Men visst har jag varit lite frustrerad.
Min idé nu har i alla fall varit att trigga igång apporteringen med lek eftersom hon gillar att bära pinnar på eget bevåg. Och med två apportbockar som jag kastade åt olika håll och själv jagade efter så fick jag förvånansvärt lätt igång Fiona att bära och dra ärevarv med apportbocken. Bara glädjen att bära finns så kan jag finjustera detaljerna sen. Och framför allt så har leken inte triggat igång något tugg på apporten. Därför tror jag på det som en hållbar idé att fortsätta på. Nu tänker jag ladda genom att leka så här ett par gånger till. Sen tror jag att hon kommer att vilja greppa apporten ur min hand och att trycket och kravet är borta ur hennes tanke.
Det är kul när idéerna funkar!
