Inre längtan
Och sen, när man börjar bryta sig loss från sina självpålagda måsten och borden så är det nästan lite besvärligt för omgivningen, man blir ju lite obekväm. Lite mindre Duktig och lite mer NEJ-sägare, lite mer JA-sägare till sig själv.
Det är dags att människor börjar leva efter sin egen inre längtan och sina egna önskningar. Då tror jag att vi har lättare att ge frihet till varandra att själva välja och att följa våra egna hjärtan. Och när alla ger varandra chansen att vara på rätt plats i rätt stund, då tror jag att det händer bra saker i världen och i människor!
Luft
Det är gott om luft mellan tankarna och inte mycket kommer ner på pränt då. Inte mycket i övrigt har blivit gjort heller, men det är nog så det ska vara just nu.
Ge styrka till Åsele, Dorotea och Malå
För Doroteas räkning så har landstinget ett förslag att slopa akutplatserna. Det är lika mycket åt fanders det, men ändå känns det nästan värre för Åsele och Malå som tappar sina ambulanser.
Hur tusan ska man vrida nåt sånt här rätt när folket tydligt har sagt vad de vill, men de förtroendevalda politikerna inte följer folkets önskan....
Love
Ett steg i taget
Det är allt som behövs. Ett steg i taget. Då räcker tilliten.
Tacksamhet
Så mycket i samhället handlar om att göra, agera, fokusera, förverkliga och skapa. Jag letar efter motvikten, att bara vara. Det som är mest spännande med att bara vara, är att kreativiteten vaknar och skapandet hamnar på en helt annan nivå, som man aldrig någonsin kan nå genom att göra.
Fukushima, vaccinering, Libyen, transfetter......
Massvaccineringen mot svininfluensan har visat sig ge risk för skador. Barn ska inte längre vaccineras, fastän jag har för mig att media rapporterat om både barn och vuxna som drabbats av svåra bestående biverkningar. Det är sorgligt att debatten om biverkningar var igång redan från början, men vi blir ändå lovade att det inte finns några biverkningar rapporterade. Verkligheten var visst lite annan.....
Libyen. Sverige skickar stridsflyg och på TV säger de att vi är i krig nu. Det är sorgligt! Mest sorgligt för alla människor som inte har sin frihet. Men också att inte Sverige kan låta bli krig.
Riksdagen har fattat beslut om att förbjuda transfetter i maten. Bra! Dock ska man vara påläst i frågan för att verkligen förstå den. Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Gunnar Lindgren. Han skriver så här:
"Förbud mot transfetter"
"Riksdagen beslöt nyligen att transfetter skall förbjudas i livsmedel. Detta är bra, men bara en halv seger.
Det är nämligen något bekymmersamt med frågan om transfetternas skadlighet. Det beror på det faktum att de industriellt framställda transfetterna kan knytas till ohälsa, men inte de naturliga. Även om molekylstruktur visar likheter. Jag har mer och mer fått uppfattningen att det i härdningsreaktorn bildas nya skadliga ämnen – det är dessa som helt eller delvis kan vara upphovet till ohälsa. I litteraturen anges positionella isomerer, aromatiska ämnen, polymeriserade syror, karbonyl, nickelsåpa, koordinerade komplex m m.
Just fullhärdade fetter, som nu i stället framställs och används i våra livsmedel kan vara mer skadliga, då den längre tiden i härdningsreaktorn rimligen ger upphov till ännu mer av dessa biprodukter. Av detta skälet borde all härdning förbjudas och inte i första hand transfetterna.
Insikten att det lika väl kan vara själva härdningen som är problematisk och inte själva transfettmolekylerna har kommit på senare tid. Därför finns detta inte nämnt på min hemsida ännu.
Förutom bildningen av biprodukter kan vi fråga oss vad som händer med kvarvarande fettlösliga näringsämnen i härdningsreaktorn, t ex fosfolipider, karotenoider, fytosteroler, vitaminer etc etc. Kan nickel och vätgas under tryck också ändra dessa viktiga molekyler?
Det skall nämnas att exempelvis nickelkarbonyl är ett av de mest cancerframkallande ämnen man känner och har det mest skärpta hygieniska gränsvärdet inom arbetslivet. Aromatiska ämnen förknippas med allvarliga skador som exempelvis cancer. Men all information om biprodukter samt eventuella förändrade näringsämnen saknas.
Mitt råd blir: Den kemiska härdningen av fetter strider mot en biologisk norm och har inte visats vara ofarlig. Därför skall vi undvika alla härdade fetter"
Mat ska vara ren, oförstörd, enkel och naturlig. Det tror jag hjälper oss att hålla oss friska!
Eftertanke
I helgen har jag reflekterat en del över varför det känns så betungande med dessa remburser. Jag har insett att någonstans så handlar det nog om rädsla för att misslyckas och göra fel. Att andra gör fel är inget konstigt, det är ju mänskligt att fela. Men att jag skulle göra fel? Ve och fasa!
I torsdags var jag in på banken och när jag skulle få mitt kvitto så råkade bankmänniskan stoppa in papperet fel i skrivaren. -Tur man får göra fel, sa hon. Inuti protesterade jag genast och tänkte att nää, det får man inte, inte när det gäller remburser... Men nu har jag insett att man får visst göra fel, det klart att det märks lite mer när det är större affärer det handlar om, men det är trots allt mänskligt att fela och jag vet att jag ärligt kan säga att jag gjort mitt allra bästa. Så tjejen på banken hade faktiskt rätt, trots allt.
Det låter som en banal insikt, men när man väl inser en sån sak och kan vara beredd att förlåta sig själv för sina misstag, då ryms det genast betydligt skönare känslor i hjärta och sinne.
Enkel lycka
I djupet
När man tar sig tid att skåda i sitt eget inre djup så inser man ganska snart hur lite av oss människor som ändå syns på utsidan. Vi är så mycket mer än bara vårt uttryck, utseende och våra handlingar. Skottland har gjort mig djupsinnig och jag filosoferar mycket nu. Vad finns bortom vår fysiska värld, vad är meningen med mitt liv, och med hela mänsklighetens existens, vad är meningen med det som sker, hur blir man en bättre människa, vad är riktig lycka, har jag något att förlåta, förvaltar jag min tid på jorden på ett bra sätt, vilka gränser finns i mitt liv, vem har satt dessa gränser? Tankarna har ingen början och inget slut, och det finns inget facit.
Det är spännande att ta reda på vad man verkligen, på djupet, vill med sitt liv. Och varje gång börjar resan nu.
Jag är glad!
Jag blir mer och mer övertygad om att det sker mirakler varje dag!
Att ta vara på livet
Det var en herre på 50 +, egen företagare, kreatör och pappa som mistat sin son för två år sedan. Jag har hört människor säga det förut som upplevt stora själsliga förluster eller svårigheter att man ska ta vara på livet. Den här mannen sa också det, men mest av allt sa hans ögon det. Jag har sett blicken förut och det är en så innerlig uppmaning som vill väcka omvärlden till att förstå hur gott vi har det och hur mycket vi ska ta vara på det vi har nu, för när vi dör får vi inte ta någoting med oss. Många av hans ålderskategori och sort har inte så lätt att snacka känslor, men den här karln hade förstått något viktigt och ville förmedla det. Då tycker jag att det är extra speciellt. Det gav mig en bra påminnelse som jag tror att jag kommer att komma ihåg ett tag.
På nytt sätt
Ibland måste man bara släppa på alla krav och kliva ur den dåliga vanan att jämföra sina prestationer eller handlingar med andra. Bara betrakta sig själv och det man gör utifrån vem man är och vart i livet man är. Jag har målat lite den senaste tiden och det har gjort mig glad i själen. Egentligen räcker det ju så, eller hur? 
Konstiga uppfattningar
Jag tänkte på Jantelagen här om dagen och att dess ursprung skulle vara från Jämtland. Det bara är så. Punkt. Hah! Var har jag fått det ifrån? Vid närmare efterforskning så verkar det vara en norsk författare som har upphovet till uttrycket. Nu måste jag tala om för min hjärna att den har kopplat fel. Jante och Jämte låter kanske för lika varandra?
Visste ni att Januari från December står på led efter varandra och går från höger till vänster? Det säger min hjärna.
Och försigkommen betyder att man är försiktig och lite blyg av sig. Det säger också min hjärna fastän jag har sagt till den att det inte är så. Eller var det tvärt om? Jag har raderat uttrycket ur mitt ordförråd. Det är säkrast så.
Jag skulle kunna tänka mig att vara den där föryngringen
Det är bara en liten hake. Jag kan inte tänka mig själv sitta i en massa möten och hålla mig till en massa byråkratiska former som ska följas för sakens skull för att nöden kräver så.
Och sen var det den här frågan med partipolitiken. Jag tror jag skulle bli tvungen att starta ett eget parti. Fast då skulle jag bli lika sågad som piratpartiet som inte har insikt i mer än bara sin lilla fråga. Jag kan liksom inte med tanken att slänga mig iväg i ett parti som redan finns och sen bli betraktad som en "sån". Man blir liksom alldeles för likriktad och misstänkt för att tycka samma inom ramarna för det partiet. Det känns som att man tackar ja till att bli dragen över samma kam som alla andra.
Och egentligen finns det nog inget parti som håller måttet hela vägen och tycker och tänker vettigt i allt. Dessutom så tycker jag att det är alldeles för mycket pajkastning mellan vuxna människor i partipolitiken, till och med på nationellt plan. Sånt tjafs vill man inte vara en del av, och det känns som att vem som helst med hur goda avsikter som helst riskeras att drabbas av sånt. Och det är väl bra att vi får tycka olika. Men jag skulle gilla lite mer respekt och mogna tongångar många gånger.
Demokratiska rättigheter, fria val och hela grejen är bra. Och jag tackar storligen alla som gör jobbet. Men jag tror jag fortsätter att vara betraktare och begrundare och använder min blyga röst i lugn och ro när det blir val.
Livets melodier
I veckan har jag fått tänka till och reflektera över tilliten. Tillit till att allt blir bra, att allt är som det ska och att det finns massor av saker som inte jag vet. Och när man inte vet kan man inte veta bäst. Livet går i kringelikrokar och om man släpper greppet både om sig själv och andra och vågar flyta med lite mer så går det så mycket bättre. Framåt kommer man ändå, men frågan är om man väljer att göra det med eller utan motstånd.
All you need is love :)
Jag har så många tankar som jag skulle vilja få ner på pränt, men orden räcker inte riktigt till för att fånga den enkla och självklara essensen. Det jag känner är i alla fall att det är värt så mycket att få fylla på själen med det som är gott. Lyckas man fylla varje dag med goda tankar och något som gör en glad så har man gjort det viktigaste.
I natt har jag drömt
Att se varandra i ögonen
När jag var i Berlin i somras så roade jag mig med att titta människor i ögonen när jag gick på stan. Till att börja med så kände jag mig nästan blyg själv och tordes nästan inte hålla kvar blicken, men det blev lättare allt eftersom. Jag vet inte hur många människor jag mötte, och av alla dessa var det en kvinna som också såg mig i ögonen. Härom dagen så kom jag ihåg den där händelsen. Ingen av de andra människorna mindes jag, men just denna enda kvinna finns kvar för min näthinna, för hon tittade tillbaka på mig och log och utan ord så blev det ändå ett möte.
Om hundra år
Vilken skräckfilm, egentligen!
Om hundra år när vi tittar på tv-reklam så hoppas den visar resultat av vad vi människor lyckats genomföra när vi gått samman och stöttat våra medmänniskor. Jag hoppas att den visar medmänsklighet, påminner människor om att tänka själva, att inte konsumera för konsumerandets skull och att den påminner oss om vad som är viktigast i livet!
Kattmänniska?!?!
Jag har konverterat från hundmänniska till kattmänniska.
Så.
Nu är det sagt. Pjuh!
Insikten kanske inte handlar om katter i sig, utan mer kanske om att det nog dröjer ett tag innan det landar någon ny skällande pälskamrat hos mig. Det handlar om att slita sig loss från invanda mönster och att våga se sig själv i nya sammanhang, och att ett beslut man fattat inte varar för evigt, man ändrar sig igen. Och framför allt att acceptera att passionen för hundar kan vara oförändrad, trots att man inte samlar hundar omkring sig. Kanske är det just det jag gör, just nu, som gör att jag blir en bättre hundförare den gång jag väl skaffar hund igen.
Och till dess så glädjs jag åt mina kära katter när vi myser tillsammans under filten.
Att höra till
Jag har inte haft särskilt mycket funderingar under de två dagar jag har legat på soffan och varit förkyld, man orkar liksom inte. Men igår när jag zappade förbi en gudstjänst från pingstkyrkan i uppsala så tänkte jag på det där med att höra till. Att vara en del av en grupp och hur viktigt det är för många, kanske för alla. Det är församlingar där man månar extra om varandra, det är supporterklubbar som hejjar på samma lag, det är familj, det är släkt, patientgrupper, länder, ensamma mammor och alla möjliga olika konstellationer runt om i världen. Och egentligen är allt det där bara en produkt av våra egna tankar, för alla är vi människor på samma planet och vi hör ju ihop. Det är den största och enda gemenskap vi egentligen behöver.
Ödmjukhet
Känslornas vägledning
Det finns en kvinna
Hon drivs av kärlek och tillit. Ibland när orken tar slut och tårarna tar över så undrar man vad som kunde bära henne så långt. Sen torkar tårarna och glädjen över allt som livet ger tar över. Mitt i sin egen livsresa så har hon ändå kraft att ge till sina medmänniskor.
Eld
Igår åt jag min middag här, och det var ett bra sätt att varva ner efter en hektisk dag på jobbet. Eld är magisk och ger ett särskilt lugn för mig. Mamma och morfar gjorde mig sällskap en stund innan morfar åkte vidare hemåt.
När saker och ting händer i ens omgivning så önskar man sina närmaste den enklaste och rakaste vägen. Med sitt förnuft tror man att någonting kan ske på ett bättre sätt, men egentligen kanske allting är som det ska? Jag önskar att jag kunde bära hela världen, åtminstone mina närmaste, ge lindring och själv slippa se sorg och ledsenhet i ögon som man älskar. Kanske hjälper det att tro på något gott? Ha tillit att luta sig tillbaka och lita på att livet vill oss väl och att vi har kraft att se saker från ett högre perspektiv. Om mina tankar och önskningar kan göra någon skillnad så hoppas jag att de når fram idag.
Go with the flow
"Det viktigaste vi gör är att följa flödet. Det är att acceptera en högre makt och mening i våra liv. Genom att följa flödet lär vi oss acceptans. Acceptans är att göra rätt val i rätt tid. När stunden bjuder oss att vara aktiva eller passiva så lyssnar vi till detta utan personliga värderingar. Det är intuition och gudomlig vägledning."
Rak väg
Jag får cykla vidare
Egentligen handlar det bara om att starta goda vanor och i kloka böcker som jag har läst så påstås det att det tar 20-21 dagar att få in en ny (och förhoppningsvis god) vana. Det är lätt att tänka att man ska göra förändringar och cykla mer (alla tjänar ju på det!), men det är desto svårare att komma sig för och ha disciplin nog att genomföra det. Då är det lika bra att man är utan bil ett tag så man får chansen att inse den verkliga nyttan med att låta bilen stå lite mer!
