Maria Erika

Spanskan från skolan har försvunnit lååångt bak i huvudet. Men det är roligt att känna igen ord och förstå aningens sammanhang mellan varven.





På en hel vecka hade vi en dag med lite kallare väder, resten bara sol, sol, sol. Men så här tidigt på året är det fortfarande bitvis lite kyligt i skuggan. Men det passade mig ganska bra.



Tänk att få ligga stilla och göra ingenting. INGENTING i flera dagar. Woooh, så skönt! Första två dagarna orkade jag inte lyfta ett finger. Sen åkte stickningen och pocketboken fram. Mmmm.



Jag försökte jaga soluppgångar ett par morgnar. Första morgonen var jag för sent ute och dessutom molnigt. Men det är ändå skönt att vara ute själv och vara nästan ensam om att njuta av havet och stranden. Lugn och ro till och med på turistställen.




Farmor var rädd att missa narcissernas blomning hemma, men vi fick njuta en kaktusblomning istället på väg till frukost.






Lite vin, men mest mineralvatten. Det går åt mycket vätska i solen. Första gången jag provade all inclusive. Det var för lite kärlek i maten tycker jag. En vecka står man väl ut, men inte mycket mer än så. Skönt att komma hem till sitt eget kök.

Två nätter på vandrarhem och 130 mil med bilen i helgen. Fiona måste vara den mest enkla hund man kan tänka sig att resa med. Hon har legat tyst bak i sin bur och inte sagt ett knyst och sen när kvällen kommit och favoritlejonet åkt fram så har hon slamsat runt och busat och njutit av odelad uppmärksamhet.

På turen har jag och sällskapet hunnit med att lufta plånböckerna på IKEA, fika på charmigt kafé och njutit talbok och diverse filosoferingar. I fredags landade vi i Gävle och hann njuta av stora gamla fina hus från Kornäs storhetstid gissar jag. Jag tror det är ännu finare att få traska i de där miljöerna när solen skiner och grönskan har kommit på plats.





Stora hus blev något av ett tema tror jag. I Strömsholm kollade vi in slottet, i alla fall från utsidan.



Själva målet med resan var förstås Fionas MH. Det gick bra och motsvarade nog det jag redan vet. Att hon är en mjuk tik som med lite stöd från matte fixar biffen. Vi jobbar vidare på mer självständighet och jag tror det kommer mer av det när hon blir lite äldre. Skottet brukar vara intressant för många och det blev en tvåa. Men kanske ännu viktigare är att det inte fanns några kvarstående rädslor. Det är kanske ett av det viktigaste på collie? Och hur det än är, själen kan inte mätas. Och jag är ju kär i min Fiona oavsett!


Min fina lilla vandrarhemshund!

Mera pressglas, jag kan inte låta bli.





Städdag blev loppislördag istället. Men halva dagen är ju kvar, så jag kanske skulle ta och fortsätta med städningen då?

Varje resa verkar ha sina utmaningar, antingen i det yttre eller det inre. Det gör det så spännande att resa, och att möta dessa utmaningar gör att man växer som människa. Att utmaningarna har dolda välsigner sig i sig som man inte ser förrän efteråt. Man vet aldrig vad som kommer. Jag har njutit av underbara vyer och hamnat på ställen jag aldrig trodde jag skulle besöka på den här resan. Allting blev inte som jag tänkt, men allting blev oändligt bra ändå. Och det var skönt att komma hem, känna sig nöjd med resan och att faktiskt känna att hemma är bäst.

Oboj vilken superhelg det blev! Först jättefint dop av vackraste pojken och många kramar och goda ord med släkt och familj. Bara det är ju härligt. Sen blev det middag med thaimat på Ankis och glass med sällskapsspel hos middagssällskapet efteråt. Rackarns roligt hade vi och jag inser att jag måste investera i sällskapsspel! Vi skrattade så mycket, och med påsk och allt som står för dörren så måste det vara en bra investering!


Idag har skogen kallat. Fiona har åkt skoter med mor och far och jag har tolkat efter på skidorna. På hemvägen for jag och vovvsan före och hann nästan fram till bilen, vilken underbart skön tur det blev.


Å så obligatorisk korvgrillning och härlig sol förstås idag. När vi for i morse frågade pappa om nån hade mobil men vi konstaterade allihopa att vi förväntade oss att någon annan förmodligen hade tagit med sin, så kontentan blev en mobilfri dag. Bra! Dock höll jag på att sätta i halsen när mamma stupade handlöst och blev liggande, fem sekunder för länge. Jag fick vända på henne innan jag insåg att hon busade med mig. Jag trodde det hade hänt nåt allvarligt, och utan mobil var jag..... Å så undrade mamma varför jag ville spöa henne? Så där får jag busa med folk, men andra får inte göra så mot mig :D Haha!

 

Skottland är verkligen ett ställe på jorden som jag förälskat mig i. Dagarna har bjudit sol och behagligt väder, inte för varmt och inte för kallt. På en vecka hinner man uppleva så mycket och det är svårt att sammanfatta allt man fått fylla på själen med. Jag har besökt havet, stoppat tårna i sanden och jag har sett underbara trädgårdar, jag har träffat härliga människor och jag fascineras över skottarnas gästfrihet, artighet och hjälpsamhet. När jag tog taxin från flygplatsen till tåget möttes jag av en gullig taxichaufför som kallade mig för "dear" när han pratade med mig. Smälter man inte då?

Förra helgen var jag på en långweekend i Stockholm. Det var länge sen sist jag var där och länge sen jag hade chans att traska runt på alla mysiga gator i gamla stan. Falafelrulle och en kula gräddglass till efterrätt i ett rätt soligt Stockholm gjorde min söndag till en trivsam dag. Mest överraskad blev jag nog över en oblyg fågel som satte sig på mitt huvud när jag satt på en parkbänk i morgonsolen på Kungsholmen. Man kan inte låta bli att vifta med händerna när man inte riktigt vet vad det är som landat, men nu i efterhand så tänker jag att den gärna kunde få sitta där en stund. Fågeln hoppade ner på marken framför mig, kvittrade och flög sedan vidare. Oblyg stockholmare!


På livrustkammaren fanns en utställning om hundar och hästar i kunglig tjänst. Lite torr och tråkig var den, men några små guldkorn hittade jag, bland annat den här bilden på lapphundar som funnits i hovet. Intressant att de är vita, det måste ju nästan vara finska lapphundar.

Jag vaknade kvart i fem i lördags morse och kunde inte somna om. Jag kände mig klarvaken men gjorde ett tappert försök somna igen. Halv sex gav jag upp. Då hade jag bestämt mig för att ta bilen upp till fjället och ge mig ut på en dagstur. Det blev en fin dag. När jag kom hem senare på kvällen plågade jag mig att vara vaken till halv nio, sen däckade jag och sov i 11 timmar. Skönt!

 


Renarna var mina följeslagare under dagen och vi möttes flera gånger. De var nyfikna på mig och jag var glad att ha tid att sitta och studera dem i lugn och ro.




Det var dimmigt och disigt hela dagen, men det gjorde inte så mycket. Jag var där mer för att tänka och bara vara.


Nöjd Maria.

Så här sover mina katter nattetid. Tätt tillsammans nära elementet.



Jag vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om, så jag har varit igång någon dryg timme redan. Pappa kommer med flyget till Umeå idag, så jag åker dit för att hämta honom. På hemvägen ska vi passa på att köpa en duschkabin hem till mig. Det blir spännande att se hur vi får ut badkaret sen för vi fick det nästan inte på plats. Det kan inte var mer än någon millimeter till godo, knappt det. Om jag sen får välja så hamnar badkaret nere i källaren, för jag gillar badkar men i mitt badrum är det mer praktiskt med en dusch.

Om jag bara kommer mig iväg någon gång så tänkte jag hinna med en sväng på stan också innan det är dags att hämta pappa. Jag skulle behöva en ny plånbok, en födelsedagspresent till Gry, en 20-25 liters rostfri gryta (om det finns?), och en ny jacka. Vi får väl se hur lång tiden och inspirationen räcker. Fickparkering med lastbil är inte att leka med heller ;)